Det var för 2år sen, jag blev kär, kär riktigt påriktigt, direkt jag såg dej vid öjberget och du såg på mig, sa det klick, han är min, tiden gick och inte mycket hände, vi kanske skickade men inte så ofta.. En vän kom till mig en natt, och det var då det hände, jag berättade om allt detta till henne, och hon tog min telefon medan jag gjorde något annat, och inte visste om nått. Hon skickade ett meddelande, och jag fick veta det. Jag kanske skulle ha velat göra det på ett annat sätt. Men jag gick i 5an så tänkte inte mera på det. Jag var rätt så blyg i 5an. Jag minns du ringde tillbaka, du funderade, och vi skickade varje kväll. Det gick en månad, tills jag fick meddelandet. Men jag minns båda var så himla blyga. Samma kväll träffades vi vid öjberget, och första kyssen i skogen, jag var spänd, för hade aldrigt varit såå kär. Dagarna gick, vi gick inte i samma skola, men endå vi träffades åtminstone 1gång i veckan, och allt var perfekt. Tänkte verkligen inte alls på hur perfekt allt var då. Jag fick nya vänner, och vi umgicks med dem. Om jag gemför mig själv nu och då var jag himla blyg. Men alla meddelanden jag fick, alla kyssar allt var perfekt. Åren gick snabbt, och många minnen finns kvar. som aldrig komer glömmas, alla sommarkvällar, filmkvällar , födelsedagar, presenter, alla hjärtans dag, ja allt.. Snart hade 1och ett halvt år gått, och jag älskade dig lika mycket, men det var nått som var konstigt, det gick inte att ha det sådär, det kändes som du inte skulle ha brytt dej om mig, som du gjorde förr, vi träffades inte på ett tag, nej, allting blev konstigt, så efter många om och men, med våta kinder, så tog vi en ''paus''. Det var före sommaren skulle börja. Vi träffades nog, en två gånger under sommaren, då vi verkligen umgicks, vi övernattande med några vänner, men det var verkligen inte som förr. Skolan började, och vi började gå i samma skola, men vi gled från varann mer och mera, vi hamnade i 2olika gäng. sorligt men sant. Sen blev det vinter, du skickade med mig. vi skickade faktiskt ganska ofta. Men vi pratade aldrig. Sen gjorde jag världens största misstag, och nu efter fattade jag hur mycket jag älskade dig, fast du inte ens var min. Men du sa inte mycket till mig före, jag hade försökt få dej tillbaka , men det var som du inte brydde dej, men nu efter misstaget, så rasade allt för oss. Och det kändes verkligen som att slutet var nära. Sen dess har du inte skickat ett skit till mej, och jag är så himla lessen. Jag har föröskt mitt nu i snart en månad, och du vet verkligen inte vad du vill. Och det går verkligen inte att ha det såhär. Först var det omöjligt att glömma dej, för varje gång jag såg dej, varje dag tänkte jag på det vi har haft. Allt jag fick av dej, det finns faktiskt ennu kvar, och alla bilder, de finns kvar på min dator.  Det är som bara så svårt. Nu efter jag förstår att du inte tänker på mig, som jag tänker på dig, och kanske inte tycker om mig lika mycket som jag tycker om dig. Jag vill ha dej, men jag försöker släppa dig på samma gång, svårt är det, men efter en tid skall det väl gå. Jag är inte den samma utan dej, och är verkligen lessen, men såren läcker väl med tiden. Men Vill bara säga TACK för allt, och jag gillar faktiskt dig ännu. 21.1.2011 (talet 21 kommer alltid vara mitt lyckotal)